En älv som haft flottning som yrke

I strax över 150 år hade vi organiserad form av timmerflottning på Klarälven där timret gick från Höljes ner till bruket i Skoghall, med upp till 6 miljoner timmerstockar per år. Det var först 1991 om den formen upphörde. Klarälven avlystes av regeringen som allmän flottled den 27 november 1997 och med det upphörde rättigheterna att flotta virke på landets sista flottled.

I Värmland var Trysilälven/Klarälven den största flottleden, med en totallängd på mer än 40 mil. Flottningen över svensk-norska gränsen reglerades i en förordning redan 1766.

Virkesflottningen kom igång i stor skala på 1800-talet samtidigt som bruken och sågverken expanderande. Till en början blandades många ägares virke. För att få ordning på hanteringen, bildades omkring 1830 en sammanslutning som kallades ”Herrar timmerhandlare på Clara elf och däri fallande vattendrag”. Denna organisation blev sedermera Klarälvens Flottningsförening, KFF.

Under storhetstiden på 1950-talet var mer än 1800 personer sysselsatta med flottning på Klarälven och mängden virke som flottades motsvarar 26 700 virkesbilar med släp.

Med Höljes kraftverk 1962 underlättades flottningen, bland annat genom Höljessjön som kom att utgöra ett magasin för virket från Norge.

Flottningen har ofta bedrivits som lösflottning, att enskilda stockar har flutit löst med strömmen till ett skiljeställe, där det samlades. I Forshaga kommun låg två skiljeställen, det ena i Löved och det andra och största vid sjön Lusten. Vid skiljen skulle de olika ägarnas virke sorteras ut, liksom de olika sortimenten, lägga ihop till långa buntar och sedan bogseras med båt till industrin. Under 1980-talet, de sista tio åren av timmerflottningen, användes inte längre båtar för bogseringen förbi Karlstad, utan allt timmer lösflottades hela vägen ner till Skoghall.

Inte bara lax har vandrat upp genom Värmland

Det sägs att en av de medeltida pilgrimslederna till Olav den Heliges grav i Trondheim har gått längs Klarälvdalen. En resa på 700 km vilken företogs årligen av 30 000 pilgrimer. En resa som du idag kan se på en 40 meter lång bonad, broderad på linneväv med ullgarn – pilgrimstapeten.

Pilgrimstapeten skildrar händelser på sträckan Hammarö och Trondheim. Genom en skog av gamla träd eller stockar tog man sig uppför Klarälven/Trysilelva till Röros sedan utför Gaula och ner till Atlantkusten och Nidaros i Trondheim.

Tapeten påbörjades 1995 och arbetet utfördes av tio kvinnor från Nordvärmland och Solör i Norge. Tapeten blev klar 23 april 1997 och ställdes ut för första gången i Trondheim i samband med stadens 1000-årsjubileum.

Pilgrimstapeten finns på Utmarksmuseet i Ransby i norra Värmland.

Idén till att skildra pilgrimsresan på en lång vävd bonad kommer från den mer kända Bayeuxtapeten. Tapeten, som sannolikt utfördes omkring år 1076, omtalas för första gången 1476 och beskriver på en yta av cirka 70 meter x 50 cm hela 73 historiska händelser kring Vilhelm Erövrarens anspråk på England och en teckning av vad som hände vid erövringen.

Bayeuxtapeten är egentligen inte en vävd tapet som Pilgrimstapeten utan en linneremsa broderad med garn i olika färger. Den innehåller framställningar av 623 personer, 202 hästar och mulåsnor, 55 hundar, 505 andra djur, 37 byggnader, 41 skepp och båtar, 49 träd – sammanlagt 1 512 föremål. Eftersom tapeten saknar avslutande bård är det inte helt osannolikt att den ursprungligen har varit längre.

Bayeuxtapeten förvaras i Musée de la Tapisserie de Bayeux, Frankrike, sedan 1945. I januari 2018 meddelades att tapeten kommer att lånas ut för utställning i England men inte förrän tidigast 2020 och om den klarar en flytt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pilgrimstapeten

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bayeuxtapeten